Källtorpet

Nr: 8
Torp: Källtorpet
Gård: Hasselby

<< tillbaka till Hasselby


Källtorpet är det torp som ligger längst bort från huvudgården, inte långt från Syrsaviken. Den väg som nu leder dit genom skogen är farbar med bil större delen av året. Annat var det på torptiden, då endast ko- och gångstigar ledde fram till gården. Källtorpets utfartsväg gick då över Karlsäng. Enligt skifteskartans beskrivning skall arealen ha omfattat ung. 12 tunnland, numera skogbevuxen.

Av Hasselbytorpen är Källtorpets historia bäst känd genom att flera torpkontrakt finns bevarade. Det är också det enda torp som har någon bebyggelse kvar. Boningshuset, uppfört 1884, står kvar i någorlunda gott skick. Reveterat, obebott. Ladugård och uthus revs på 1960-talet.

På åsen ned mot Syrsan finns spår av husgrund. Enligt 1824 års karta låg här två större hus. Troligen Källtorpet före nybyggnationen.

En grop som troligen är en varggrop finns i närheten av torpet.

Boende enligt 1811 - 15 års husförhörslängd:
• Olof Nilsson (f. 1797) och Eva Jaensdotter

• Jaen Bengtsson (f. 10.4 1809) i Elgenäs med första hustrun Maja Stina Andersdotter (f. 21.7 1805) i Hjulby. De hade två barn och Maja dog den (24.4 1838) i Källtorpet. Jaens andra hustru Brita Jonsdotter (f. 14.8 1807) i Tindered och de fick tre barn, det sista (f. 1847) trol.i Källtorpet.

• Torparen Johan Gustaf Droppman (f. 1816) i Lofta. Änkling 1860.
• Dottern Augusta och ytterligare tre barn.
• Torparen Carl Johan Jansson (f. 1824) i Ed, g.-56
• Torparen Fredrik Jakobsson (f. 1826) i Vårdnäs och hustru Catarina Carlsdotter (f. 1831) i Vårdnäs. De hade sju barn.

Den 26.3 1884 hölls av- och tillträdessyn på torpet Källtorpet, ägare till Hasselby var då Gustaf Ideström.
Avträdare: Fredrik Jakobsson.
Tillträdare: Johan Wilhelm Andersson från Gamleby.

Boende enligt husförhörslängd 1891 - 96:
Torparen
Hustrun
 
Barn 1
Barn 2
Johan Wilhelm Andersson f. 1853 i V. Ed
Ida Charlotta Persdotter f. 1864 i Loftahammar
Sex barn i två äktenskap:
Agnes, Laura, Linnea, Samtliga till Stockholm.
Gottfrid, anställd på Vinäs nästan hela livet. Adler, d. 1975, dövstum, skräddarlärling. Evert och Gustaf, dövstumma tvillingar bor nu på Ålderdomshemmet Edshöjden. Birger, sinnessjuk, död. Anna, bodde under många år i Signesborg u. Hjulby, där hon hushållade för sina bröder Evert o Gustaf, som redan då stickade strumpor och vantar till avsalu.

Familjen har också bott i Oxhagen u. Åkerholm och i Hällen u. Ekeby. J.W.Andersson avträdde 14.3 1902. Tillträdde gjorde J.A.Carlsson från Borgen u. Gökstad. F.d kronobåtsman Rosenblom.

År 1915 d. 14.3 tillträdde A.M.Andersson (kallad Gökendal) från Sandviken u. Berg efter Johan Alfred Carlsson. Detta var när Ebbe Engström ägde Hasselby. Arrendet upphörde att gälla från 14.3 1921.

Tillträdde gjorde Gustaf E. Strömberg m. hustru Tekla och sonen Folke från Norrlandet. Han f.19.3 1876, hon 26.10 1876.

I sjutton år levde och arbetade familjen Strömberg på Källtorpet. I sjutton år gjorde han sina två dagsverken (+ 25 kr i årlig husröta) framme vid gården. Han var tystlåten nästan lite butter, men kolossalt arbetsam, en slitvarg helt enkelt. Till historien hör att torparna fick det grövsta arbetet framme vid gården. Där hade stalldrängarna var sina hästar. De följde plog och harv och körde hö- och sädeslass, alltmedan torparen stod där med sina händer att sätta ett redskap i. En spade t.ex att gräva diken, en lie att slå säd, en högaffel att lässa lass med eller ta emot på logen, alla dessa mycket tunga arbetsmoment, som gav få tillfällen att räta på ryggen. Men Strömberg var förnöjsam och tålmodig i sin vardagsgärning och unnade sig så lite. Det är omvittnat, att hans matsäck många gånger bestod av enbart potatis och salt, en brödbit och vatten därtill. Detta inte av nöd, ty Strömberg samlade i ladorna. Det föddes upp gödkalvar, det ystades och kärnades smör, hönsen värpte - fru Strömberg for med båten Stegsund till Västervik och torgade sina varor. Det växte pengar på banken, kanske deras trygghet och glädje. Vad gjorde det sen att stoppvästen var lappad till oigenkännlighet. Men skulle han ha blivit erbjuden en ny, den hade han aldrig tagit emot - en nådegåva. Nej detta var hans sätt att leva. Han ville ha det så.

Efter Källtorpstiden flyttade de då 65-åriga makarna till Borghult u. Gökstad och senare ner till själva Gökstadbyn. Där arbetade Strömberg under många år för en dagspenning, 3 kr stor, ett belopp han själv bestämt. När arbetsgivaren så småningom påpekade att ersättningen var otillfredsställande och knappast laglig svarades: "får det inte bli som jag har sagt, skall jag inget ha alls". Men den 1:ste i varje månad kl 6 om morgonen knackade Strömberg på för att betala mjölken för månaden som gått, trots att han var erbjuden den gratis.

Ja en särling var han Strömberg, en hedersman men knappast någon drömmare.

Den siste i raden av torpare på Källtorpet blev Nils Hultberg. Han tillträdde den 14.3 1939, men hans tid som torpare eller arrendator blev inte långvarig. Kriget kom med ideliga inkallelser och i lag stadgades 1943 att arrende skulle utläggas med kontanter ej med dagsverken. Därmed upphörde torpinstitutionen som varat i närmare 400 år och landsbygden avfolkades alltmer. Bättre betalt industriellt arbete lockade många till städer och tätorter. En otrolig omdaning av svensk landsbygd hade börjat.

 

Tillbaka till: | Stamfastigheter | Lofta hembygdsförening |